Våldtagen

Idag hade jag svenska. Min lärare föreläste om Strindberg. Jag satt o halvsov, pillade lite med pennan, kladdade lite i mitt block och tittade upp då o då för o verka intresserad när han plötsligt riktade sin blick mot mig och uttryckte med största allvar orden:

"- Vad tycker du Johannes - 5 eller 15 minuters rast?"

Vid det här laget hade hela klassens blickar riktats mot mig. Vad gör man i det här läget? Ska man säga 15 minuter och plocka hem "folkets pris" eller ska man välja 5-minutaren, dra någon lögn om hur intressant föreläsningen om Strindberg är och vinna några extrapoäng hos läraren?
Jag valde det senare alternativet.
Resten av lektionen kände jag mig allmänt våldtagen och medskyldig.
Våldtagen av lärarens ord. Medskyldig till ett allvarligt brott med klassen som enväldig jury till mitt straff. Nu ska jag vara dryg och skadeglad mot alla jag träffar för att på något sätt reparera mitt sargade jag. Åh, vad jag älskar skadeglädje.